I gudstjänstskolan behandlar vi inte bara själva gudstjänsten, utan också den miljö där vi firar gudstjänst. Vi ska nu bekanta oss med altaret. Först ska vi tala om varför vi har ett altare i vår kyrka, och vad det har för funktion. Därefter ska vi se närmare på altarets utsmyckning.
Ordet altare för våra tankar till ett ställe där någonting offras. I Gamla testamentet offrades djur som försoningsoffer för människornas synder. Vi behöver inte längra offra för att få försoning. Jesus frambar sig själv en gång för alla när han offrade sig på Golgata kors. I Hebréerbrevet 9 läser vi:
Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt. Om nu blod av bockar och tjurar och stänk av askan från en kviga helgar de orena så att de blir rena i yttre mening, hur mycket mer måste då inte blodet från Kristus, som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar så att vi kan tjäna den levande Guden.
Vårt altare används för att ta emot det som Jesus vunnit åt oss i sitt enastående offer. Vid altaret tar vi emot syndernas förlåtelse, liv och salighet. Det offer vi frambär är av helt annat slag, vi frambär ett tacksägelsens och lovprisningens offer.
Altaret är en symbol för Guds närvaro. När vi ber vänder vi oss mot altaret. När vi lovsjunger Gud gör vi det vända mot altaret. När vi ser altaret påminns vi om Jesu offer för vår skull.
Men altaret är mera än en symbol för Herrens närvaro. När vi firar nattvard stiger Herren Jesus själv ned på altaret, på ett osynligt och underbart sätt. Han kommer till oss i nattvardselementen. Altaret blir då hans tron.
Det är naturligt för en kristen att visa vördnad för altaret. Ett vanligt sätt är att buga för det. När man kommer in i en kyrka bugar man vänd mot altaret. Och när man lämnar kyrkan vänder man sig mot altaret och bugar. Samtidigt med bugningen kan man göra korstecken för att påminna sig om Jesu offer på korset.
Altaret pryds på olika sätt. Framför altaret finns ett antependium, en kyrkotextil som bär den aktuella liturgiska färgen. På altaret står två, fyra eller sex ljus. Ju festligare helgdag vi firar, desto flera ljus ställer vi på altaret.
På altaret används aldrig krukväxter. Blommorna ska vara offrade, de ska påminna oss om Jesu offer. De är en symbol för livets skönhet men också för dess förgänglighet. Därför används enbart snittblommor på altaret.
Altaret är ett nattvardsbord och en symbol för Guds närvaro. Där tar vi emot Guds gåvor till oss, och där frambär vi lovprisningens offer. Eftersom altaret är förknippat med Jesu offer på Golgata kors blir vi också genom dess utsmyckning påminda om hans offer. Altarblommorna är därför snittblommor.