Fastan

Inledning

Kyrkoåret ger innehåll åt våra gudstjänster. Varje söndag och helgdag under året har ett tema och en viss prägel. Under året får vi leva med i viktiga händelser i Jesu liv. När det fungerar som bäst kan kyrkoåret vara ett starkt redskap i vårt andliga liv. Det kan ge oss nycklar till en stor andlig rikedom, långt större än om vi vore beroende av någon enskild människas planering av gudstjänstlivet.

Centrum i kyrkoåret är påskfirandet. Påsken är så viktig att den har en förberedelsetid som kallas fastan.

Liturgisk reflektion

Fastan inleds inte på fastlagssöndagen, utan på askonsdagen. Orsaken står att finna i fastans längd och i söndagens betydelse.

Fastan ska räcka 40 dagar, efter bibliska förebilder. Men varje söndag är en påskdag, en dag då vi firar Jesu uppståndelse. Därför räknar man inte in de sex söndagarna i själva fastan. Räknat från första söndagen i fastan till påskaftonen (lördag) blir det då 36 dagar. För att komma till 40 dagars fasta inleder vi därför fastan fyra dagar innan den första söndagen i fastan, det vill säga på askonsdagen.

Att fasta är att avstå. Ibland innebär det att vi avstår från mat, men fastandet omfattar betydligt mera än så. Vi kan avstå från en del av vårt goda och istället ge det åt behövande. Vi kan avstå från en del av vår tid och istället ge den åt Herren i bön och andakt. I gudstjänsten avstår vi från lovprisningen. Fastetidens gudstjänster är avskalade. Fastans liturgiska färg är violett.

Teologisk reflektion

Fastetiden är en beredelsetid, en tid av självrannsakan då vi ser över våra liv i ljuset av Guds Ord. Vi kan finna både ett och annat som vi behöver ompröva, och en del som vi behöver avstå ifrån.

Under fastan är det lämpligt att tänka över varför vi firar påsk, varför det var nödvändigt att Jesus skulle dö på korset. Han gav sitt liv för oss, och han gjorde det på grund av oss. Det var vår synd som drev honom till Golgata. Det var där som vi blev försonade med Gud. Vi får därför öva oss i att avstå från alla försök att förtjäna frälsningen, och istället ta emot nåden och leva i den.

Biblisk reflektion

De 40 dagarna i fastan har sina bibliska förebilder. Israel vandrade 40 år i öknen innan de kom in i det förlovade landet. (5 Mos 8:2) Mose fastade 40 dagar när han tog emot lagens tavlor. (2 Mos 34:28) Elia fastade 40 dagar innan han mötte Gud på berget Horeb. (1 Kung 19:8-13) Jesus fastade 40 dagar i öknen när han skulle inleda sin offentliga verksamhet. (Matt 4:1-17)

Fastan förknippas i Biblen ofta med omvändelse. I profeten Joels bok läser vi:

Men nu, säger Herren, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren, er Gud. Ty nådig och barmhärtig är han, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda. (Joel 2:12-13)

Sammanfattning

Fastan är påskens beredelsetid. Dess 40 dagar har flera förebilder i Bibeln. Under fastan övar vi oss i att avstå och dela med oss. Vi prövar oss själva i ljuset av Guds Ord. Vi bereder oss inför påsken genom att avstå från våra försök att frälsa oss själva och istället förtrösta på att Jesus har försonat oss med Gud.