Korstecken

Liturgisk reflektion

På många ställen i gudstjänsten gör vi korstecken. Flera stycken finns utmärkta i kyrkohandboken. När liturgen inleder gudstjänsten med den inledande välsignelsen gör han korstecken. Då markeras att denna gudstjänst förrättas i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. För att tillägna sig den välsignelsen och för att instämma i bekännelsen till den Treenige kan församlingen här göra korstecken.

Vid avlösningen gör prästen korstecken för att markera varifrån förlåtelsen kommer. När evangeliet läses kan man göra korstecken innan läsningen börjar. Under nattvardsbönen gör liturgen korstecken över brödet och vinet. Välsignelsen i slutet av gudstjänsten markeras med korsets tecken.

I den västerländska kyrkan gör vi vanligen korstecknet över oss själva på följande sätt: Höger hands fingrar hålls ihop, och handen förs först till pannan, sedan ner till bröstet, och från vänster axel till höger axel.

För Luther var korstecknet så viktigt att han uppmanar Lilla katekesens läsare att börja och sluta varje dag med att välsigna sig med det heliga korsets tecken. Men korstecknet är mycket gammalt och användes redan i fornkyrkan.

Teologisk reflektion

Kristen tro handlar om att Gud blev människa, att Gud blev synlig och påtaglig i människan Jesus. Därför är tron konkret, den gäller inte bara vår tanke. Tron gäller hela människan, och därför är också kroppen viktig i liturgin. Korstecknet är av grundläggande betydelse.

Det är en bekännelse till Jesu Kristi kors. Tack vare hans försoningsdöd kan vi komma till Gud. Denne Gud som vi kommer till är den Treenige. Därför är korstecknet en bekännelse till Fadern och Sonen och den helige Ande.

Korstecknet för våra tankar till Fadern i himlen, när vi rör handen uppåt.

Det för tankarna till Sonen som kom ner till jorden, när vi rör handen neråt. Och det för våra tankar till Anden som är utgjuten över hela jorden, när vi för handen från vänster till höger.

Korstecknet påminner oss om vårt dop, då vi döptes till Jesu död och uppståndelse, till Jesu kors och till den tomma graven. Vid dopet tecknades vi med korset på vår panna och på vårt bröst, till ett tecken på att vi är friköpta genom Jesu försoning.

Biblisk reflektion

Korstecknet som sådant förekommer inte i bibeln, men korset nämns i samband med uppmaningen att fästa blicken på Jesus i Hebréerbrevet:

Låt oss ha blicken fäst på honom som är trons upphovsman och fullkomnare, Jesus, som i stället för att ta den glädje som låg framför honom led korsets död utan att fråga efter vanäran, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Tänk på honom som har uthärdat så mycket fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och inte tappar modet. (Hebr 12:2-3, Giertz)

När vi utför korsets tecken över vår kropp kan det hjälpa oss att tänka på den korsfäste.

Sammanfattning

Korsets tecken är en bekännelse till Jesus Kristus som korsfäst och uppstånden. Vi tecknar korsets tecken på många ställen i gudstjänsten. När liturgen gör korstecken kan också församlingen göra det, t.ex. i avlösningen och välsignelsen. Korstecknet utförs med höger hand, från pannan till bröster och från vänster axel till höger axel. När vi tecknar korset påminner vi oss om Jesus och allt vad han har gjort för oss på korset.