Påsktiden
Inledning
Påsken är kyrkoårets höjdpunkt och centrum. Det har satt sin prägel på varje söndag under kyrkoåret. Alla söndagar under året firar vi Herrens uppståndelse. Men påsken är i sig alla högtiders högtid, och den är inte slut i och med annandag påsk.
Liturgisk reflektion
Redan på 100-talet började man betrakta de sju veckorna efter påskdagen som en festtid. Ännu idag har alla söndagarna fram till pingst vit liturgisk färg. Det är en tid som präglas av glädje över uppståndelsen och Jesu seger på korset. Han har som den förste uppstått från de döda och banat väg för oss till den himmelska härligheten.
I vår handbok talas det om söndagarna efter påsk, medan det i andra kyrkor är vanligt att man benämner dem söndagar i påsktiden. När vi firar första söndagen efter påsk firas på en del andra håll den andra söndagen i påsktiden. Påsktiden börjar med påskdagen och sträcker sig fram till pingsten.
Den första veckan efter påsk, den s.k. påskoktaven, var en tid då de nydöpta var iklädda sina albor som ett vittnesbörd om att de tillhörde Kristus. I flera hundra år fick annandag påsk sin prägel av dopet. Den var en årsdag då de som döptes året innan firade minnet av den stora dagen genom att tillsammans delta i mässan. Annandag påsk kallades därför påskens årsdag. I vår handbok märker vi ännu annandagens betydelse genom att den har bibehållits som en helgdag.
Teologisk reflektion
Påskens efterfirningstid har mycket långt fått sin prägel av att påsken var en dophögtid. Vi är ju döpta till Jesu död och uppståndelse, och därför var det sed i fornkyrkan att dop förrättades under påsknatten, så att de döpta uppstod med Kristus ur graven. (Rom 6) Jesus uppstod under natten till påskdagen. Det gamla förbundets påskmysterium förknippades med natten. Befrielsen ur Egypten och vandringen genom Röda havet ägde rum nattetid.
Under påsktiden ser vi fram emot pingsten. Vi vet att det inte är lätt att leva i sitt dop, vi behöver en Hjälpare och väntar på den helige Andes utgjutande. Men påsktiden präglas av glädje och förväntan, och gläds över att få följa vår Herre när han går till Fadern.
Biblisk reflektion
Kyrkofäderna har tidigt tagit fasta på att Jesus är den nye Adam. Precis som Eva skapades ur den förste Adams sida har man tänkt sig att Kyrkan skapades ur den nye Adams sida. När profeten Hesekiel (47:1) såg vatten flyta ur templets högra sida förknippades detta med vad som hände på korset, där det tempel som Jesus hade talat om var korsfäst (Joh 2:19-22). Den text som utlades var Joh 19:33-34:
Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten.
Detta blev symboler för dopet och nattvarden, de sakrament som uppfattades som grundläggande för Kyrkan. När pingsten kom skulle hon framträda inför världen. Om detta vittnar Anden, vattnet och blodet. (1 Joh 5:5-8)
Sammanfattning
Påsktiden börjar med påskdagen och pågår ända till pingsten. Efterfirningstiden präglas av glädje över uppståndelsen och förväntan inför pingsten och inför evigheten. Eftersom påsken var en dophögtid har dopet satt sin prägel på hela påsktiden. Vi är döpta till Jesu död och uppståndelse, och som döpta är vi kallade att i tro leva det nya livet för att en gång få följa vår Herre in i den himmelska härligheten.