Prefationsdialogen och prefationen

Liturgisk reflektion

En viktig del av nattvardsliturgin är prefationsdialogen och prefationen. Ordet prefation betyder förord, något som sägs före. Det betyder att prefationen innehåller något som ska sägas innan nattvarden. Men det betyder också att det vi säger, det säger vi inför Gud. Därför kommer lovsången direkt efter prefationen.

Prefationsdialogen börjar med att liturgen konstaterar: ”Herren är mitt ibland oss.” Församlingen reagerar på detta: ”Vi vill be i hans namn.”

Sedan ger liturgen en uppmaning: ”Lyft era hjärtan till Gud.” Församlingen intygar: ”Våra hjärtan är hos Herren.” Denna uppmaning och detta svar är mycket gamla. De finns i alla liturgiska traditioner.

Dialogen fortsätter: ”Låt oss tacka Gud vår Herre.” Församlingen besvarar uppmaningen: ”Han är värd vårt tack och lov.” Den här delen av dialogen är en gammal judisk text, som är besläktad med den judiska måltidsliturgin. Kyrkan började använda den som förberedelse till sin egen heliga måltid, nattvarden.

Prefationen är en text som varier enligt kyrkoåret. Den lyfter fram något som Gud gjort för oss människor. Detta blir sedan orsaken till vår lovsång. Därför att Gud har gjort detta, lovsjunger vi honom tillsammans med änglarna och alla heliga.

Teologisk reflektion

När vi samlas i Jesu namn är han mitt ibland oss. Det räcker med två eller tre som samlas i hans namn. Därför är liturgens konstaterande viktigt: Herren är verkligen mitt ibland oss, när vi sjunger denna dialog. Och eftersom Herren är närvarande, vill han lyssna till oss. Jesus säger också, att vad två av oss här på jorden kommer överens om att be om, vad det än är, så skall de få det av hans himmelske Fader. Gud lyssnar till vår bön. (Matt 18:19-20)

Vi lyfter våra hjärtan till Herren, eftersom vår skatt finns i himlen, inte här på jorden. Vi ska samla våra skatter i himlen. Där vår skatt är, där kommer också våra hjärtan att vara. (Matt 6:19-21) Det jordiska må vara viktigt, men det som gäller himlen är avgörande. När vi sjunger att våra hjärtan är hos Herren bekänner vi att Guds rike kommer först, sedan kommer allt det andra. (Matt 6:33) Inför nattvarden glömmer vi för en stund allt det jordiska, och riktar blicken mot himlen. Vi lyfter våra hjärtan till Herren.

Alla goda gåvor kommer till oss från vår himmelske Fader. (Jak 1:17) Den allra största gåva han gett oss, Jesus Kristus, kommer vi snart att möta i nattvarden på ett konkret sätt. När liturgen uppmanar oss att tacka Gud vår Herre, svarar vi därför att han är värd vårt tack och lov.

Biblisk reflektion

Prefationsdialogen bygger på en gedigen, biblisk grund. Till stor del baseras den på Jesu egna ord. Uppmaningen att lyfta våra hjärtan till Herren går tillbaka till en vers i Klagovisorna (3:41), där vi läser:

”Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud i himlen.”

Sammanfattning

Prefationsdialogen gör oss uppmärksamma på att Herren är mitt ibland oss när vi samlas i hans namn. Vi riktar hela vår uppmärksamhet mot himlen och glömmer för en stund vår jordiska tillvaro. Vi påminns om vad Gud har gjort för oss, och därför leds vi in i lovsången till hans ära.